Min värld
I de iskalla vindarna hägrar ändå våren som den bästa nykomlingen för året. I samband med detta ser jag tydliga skiften i djurriket. Vissa kommer medans andra går, i detta fall flyger. Under stora delar av senhösten och vintern har gässen varit oss nära, framförallt grågåsen. Nu känns det som tiden är inne, tack och hej för denna säsong. Vi ses snart igen era vackra individer.
Ibland kan man låta rubriken står för allt.
På mitt sätt börjar dagen med naturen, idag dimmig och tung men otroligt vacker. Att vandra var som att befinna sig någon annanstans,, trolskt, mystiskt och dovt. Vi strök oss längs Krapperups marker och i skogen följe vi gångarna.
Samhället darrar, människor klyvs, den delade eran blir större och större. Ett opassande håll för mig att vilja följa. Jag trivs bäst i öppna landskap sjöng han en gång och jag sjunger den ännu, fast med ett litet annat budskap än då,,, kanske!
Jag behöver komma ut från kvävan, maten och julen.. Naturen läker och befriar mig från alla måsten. Vi är packade för en dag i det fria. På kullaberg och Mölle mossa en dimmig mellandag är precis vad vi alla behöver.
Det har varit veckor känns det som… sedan man fick en ordentlig dos av sol. Igår kom den fram och gav oss ljuset vi längtat efter. Runt dammen var det ett gyllene sken som säkert uppskattades av allt levande.
När jag var liten var det rörhönor man såg. Skulle man få syn på en sothöna var det nästintill exotiskt. Idag har det vänt och sothönan är här för att stanna, rörhönan har lämnat över posten. Häftigt är deras läten. Metalliskt och diskant är en nyans av ljud jag skulle kunna säga det låter som. Runt omkring dammen syns de till året om. Jag finner glädje över att kunna följa dessa fåglar på deras resa genom livet just här.
På samma promenader förr. Alltså 183 dagar eller 6 månader sedan så fotograferade jag just dessa bilder kring https://instagram.com/krapperupsslott samt hemma i min trädgård.
Ett fullskaligt krig har brutit ut nere i dödensgrav. En kamp om vem som ska äga ön, den ner sketna ön av ner huggna träd i mitten av dammen. Innan härskade skarvarna med kapten vitbröst som ledare på ön. Nu har de fått lämna över borgen till gråhägern som på senare tid öka sin styrka i antal. Vid sista räkningen kom jag upp till ca 10-12 individer mot 2-3 st förr. Kriget om den ner sketna ön fortsätter och jag dokumenterar detta ivrigt. Gråhägern för övrigt kallar vi Ove då vi tycker namnet passar väl in på denna gråa skrangliga gubbfågel.
Mitt i denna tid när det mesta som finns där ute håller på att förruttna, dra sig tillbaka och invänta de mörka så blommar fågelbordet. Bland frön, nötter och pumpor trängs nu om dagarna en mångfald av olika fåglar. Igår bestämde den större Hackspetten sig för att äga bordet ett tag, grönfinkar, entitor, talgoxar och massa annat smått fick passa på medans den store flög bort ett tag då och då.
