Jag sitter ute & dricker mitt kaffe. Årets första varma värme omger allt medans jag skriver det jag ser & upplever .

Vingarnas tid

Två i cirklar flyger dom tätt omkring, upp & ner, ibland höger, ibland någon annanstans.

Årets första ryggtavlor drar förbi och ger mig så mycket färg. Nässelfjärilarna dansar akrobatiskt i vinden.

Då och då kommer något gult flygande, lite vilt och okontrollerat, ofta ensamma men så vackra I sin intensiva citron gula färg, även du en fjäril.

Himlen är ett tak i alla blå. Överallt rör sig siluetter.

Falkar, örnar, glador och massa sjungandes sånglärkor som ger sitt namn sin mening.

Sitter här och väntar in svalorna som varje år brukar anlända kring påsken tillsammans med en ridå av liv.

Gässen är ivriga, ägg tas

Skarvarna nervösa, en havsörn finns runtomkring.

När jag sluter mina ögon förstärks allt ljud, så mycket liv. Fåglar överallt.

Man känner igen dom, så olika, så vackert.

Korpar, blåmesar, lövsångaren och rödhaken som bökar omkring i löven under rosorna.

Havet är i snabb rörelse & det glittrar så stark åt väst men åt öst är det lugnt, tungt och mörkt.

Horisonten är en knivskarp delning i svart, hav mot himlen.

Ibland avtar allt, vinden tar med sig ljud och sus och blåser bort för en stund. Kontrasten blir lite lätt obehaglig men återställs i nästa vindpust.

Solen har kysst min hud, den spänner när jag ler för min katt strök precis förbi. Hans päls glittrar så fint i solens ljus.

Då och då surrar en nyvaken, trött och fin humla förbi, drottningen är den första.

I bokträden framför kämpar även detta år ringduvorna med sitt bo, skatorna iakttar dem tålmodigt, dom gillar ägg.

Högt högt upp i det blå

Vad tittar du på

Högt högt upp i det blå

Vad tittar du på

Sjung för mig med din fina sång

Vinden är varm och luktar så gott

Du har fräknar på din kind

Jag gillar din kind

Sjung för oss med din vackra sång

Högt där uppe i det blå.

Min värld med Er

Ute på landet

Långt bort från allt

Djupt inne i skogen

Är omgiven av liv

Jag stannar upp & blundar en stund

Jag tar ett djup andetag

Andas in & andas ut

In & ut

Till rytmen av moderjord

Här behövs inga ord

Överflödigt med ord

Jag hör deras sånger

Från fåglarna överallt

Deras melodier massera

Mina sinnen så mjukt

Ute på landet så långt bort från allt

Behövs ej så mycket

Lite ro & stillhet

Och jag blir omhändertagen så väl

Inga ord, inga måsten

Här är dom överflödiga, alla yttre begär

Fåglarna som sjunger fyller min själ

Luften jag andas gör mig så hel

Gräset jag går på bär mig så väl

Här är jag på riktigt

Här är jag så hel

Jag bidrar bara med min lilla del

Att se och beundra

Det vackra omkring

Lukta och dofta

Det vinden bär i sin vind

Känna och höra

Det naturen spelar

För mig är det allt jag behöver

Mannen och hans fjädrar

MANNEN OCH HANS FJÄDRAR

En kall vind från sydväst drar in med gråblåa gardiner, fyllda av regn. En kraftfull akvarell målning tar över himlen. Nyanser skiftar som när pigmenten blandas runt med pensel och vatten. Det sker på ett sådant vackert sätt denna tid på året.

Samma man och samma upptrampade stigar.

Hans blod känns kyligare men ändå samma värme, vintern är på väg och det är höst ute.

Genom skogens alla stigar och vrån är han bekant.

Rådjur, vesslor och alla andra djur tar honom som en av deras, dom lyfter blicken och är lugna. Allt fortsätter som vanligt. Ett tempo som bara naturen bestämmer.

Högt högt upp flyger vråken upp. En förlorad faller sakta och mjukt ner. Från marken lyfter han upp den, mannen och hans fjädrar.

Den lugna porlande bäcken flyter vid sidan om. Eldfärgade löv från hösten får vattnet att se ut som flytande lava. Detta hem för så många liv.

Några mesar och grodor tittar på medans stegen passerar förbi.

Doften av fallna löv, mossa och mylla gör hans promenad till ett paradis.

Koltrastens sång ekar genom skogens stråk, han älskar det. Denna förtrollade, melodiska och stämningsfulla sång.

En hård vind slår till i träden och koltrasten flög iväg, lämnade efter sig en svart fjäder.

Han böjer sig ner och sätter sitt knä mot den fuktiga mossan, lyfte upp och beskådade mästerverket.

Den svarta fjäder, mannen och hans fjädrar.

Mitt universum

Förr var det otänkbart och ren galenskap. Idag är det genialiskt. Jag räddade mitt universum från att kollapsa ihop till ett svart hål.

Idag lyser mina stjärnor stärker än någonsin och min fågel flyger fritt. Jag omvandlade toxiner till guld i mina ådror. Jag blev min egen gud utan religösa värderingar. Jag öppnade en magisk ask och släppte in vad naturen gav.

Novembernatt

Novembernatt, Med sin mäktiga himmel

Alla stjärnor lyser starkt

Som lampor till min promenad i den omhändertagande kylan

Ett molnigt krispigt andetag sipprar ut. och sprickorna under mina frusna steg krasar skönt.

Från horisonten dansar centrum i neonljus, men jag,

Jag bara dansar med skuggorna från månen, här ute i det fria tillsammans med vargens yl

Från horisonten Pulserar fotonerna i neon, Kaskader av spektrum fångas i mitt öga

Men jag,

Jag bara dansar med skuggorna från månen, Här i det fria tillsammans med vargens yl.

Bland stjärnstoft och stjärnor över norrskenets natt

Du ser så fri ut när jag ser dig gå, genom fälten av blommor och gräs

Ditt långa svarta hår, som vågor mot din kropp

Så vackert Så vacker

Skuggor från din klänning dansar i mina ögon

Utan tvekan, Så förälskad.

Den är oändlig, min egen värld

Jag är fri Precis som du på fältet.

Kom, jag vill visa dig min egna värld

Långt ovanför norrskenet

Långt ovanför norrskenets natt

Solen är redo för sin sömn, Nu är det du, Luna Nu är du Det ledande ljuset

Ta min hand Och kom med mig,

Jag vill dela min hemlighet.

Var inte rädd, Jag är inte rädd

Ta ett långt, djupt andetag

Låt oss färdas I mitt magiska skepp

Långt över allt,

Långt långt över allt

Vi seglar på vågor av, stjärnstoft och stjärnor

Våra händer dem rör, dem rör vid stjärnorna

Bara du och jag

Bland stjärnstoft och stjärnor

Bara du och jag, över norrskenets natt

Dina tankar på en duk.

När jag ser dig sova finns det ingenting du döljer.

Jag känner lukten av din andning, det finns en sötma inifrån, du är fortfarande kvar i dina drömmar

Dagen är på väg att bryta fram, utanför krigar vingarna med vinden

Jag älskar att ha dig så nära mig, höra dig spinna, som en kattunge eller lodjur

Din mjukhet kom in utan att försöka, under täcket börjar du röra dig, vågor av bomull.

Jag beskådar ett mästerverk.

Det var då jag visste att jag aldrig hade förlorat,

Alla vägar, alla drömmar

Hundens tassar mot trägolvet, och koltrastarna sjunger för fullt,

ditt ena öga öppnar upp, du ler, jag ler

En nya dag med dig är allt jag vill, Inga ramar, inga hinder. Nya dag med dig och dina tankar på en duk.

Ångan stiger i cirklar framför ditt ansikte, dina ögon följer det. Du sipprar lätt och försiktigt

Rådjuren tittar fram och fortsätter stilla, i en takt som dig.

En nya dag med dig är allt jag vill, Inga ramar , inga hinder. En nya dag med dig, och dina tankar på en duk.

Terpentin, färg och olja, dina underbara fingrar.

Dina tankar på en duk och magiska saker händer.

Inga ramar , inga hinder

En ny dag med dig

Är allt jag vill

Min väktare i skyn

Det var en frihet och lycka över min barndom

Inga ärr, bara fri

Jag visste, jag kände, jag såg, jag hörde

Så trygg med dig i skyn ovanför

Du var där för mig som liten

kunde varken skriva eller räkna

till dagarna nu

Du cirkulerar ovanför på varma vindar som bär dig

Dina skrik ekar över vidderna, genom min kropp som omfamnar mig så

Ormvråk

Min vakt i skyn

Ormvråk

Mitt kraftdjur inuti

Jag ser dig i trädens lövsalar, från stigarna jag går

Dina vingar slår

mina ögon sluts

Mitt hjärta slår

Behagliga takter

Så så

Långsamt

Sträcker ut mina armar

Öppnar mina ögon

Regnet blir pärldans mot min hals

Mina ögon droppar

Jag är stark

känner fjädrar som min hud

greppar när jag tar

Iakttar när jag ser

Du är andan i mig

Ormvråk

Min vakt i skyn

Ormvråk

Kraftdjuret inuti

Ännu en värme som avtar, det kommer ånga ur min mun.

Som ofta i ett blink är den borta och löven faller överallt, som ett regn av eld.

Solhatt

Solen står lågt, orangefärgat. Det blåa är intensivt mot det orangea. Gässen ekar över bygden mot en klar stjärnhimmel. Det är så friskt när jag fyller mina lungor, ångan pyr ut och skymmer sikten för stjärnhimmelns lyktor. Denna tid innan det kalla monokroma landskapet tar över fylls mina sinen, jag förundras varje dag.

Lunaria, tiden månen tog över kvällarna och solen iakttog.