Fotografier och skulpturer
Tavlor av Therese Garbov
Välkommen till vår värld, vår saga. Låt den ta hand om era sinnen och följ med oss på denna utställning
Med vänlig hälsning, Jimmy Mikkelsen & Therese Garbov
Utställning
Vingbruten kråka
Fjäder svart & grå
Gårdagen är förbi
En ny bröt precis fram tillsammans med din melodi
Sol eller regn, kallt som varmt
Du bryr dig kanske inte
På din gren eller i diket
Du är alltid någonstans
Hur lyckas du överleva
Människor är grymma mot svaga,
elaka mot olika
Hur lyckas du överleva,
denna grymma värld
När du inte kan flyga din väg
Vingbrutna kråka
Mitt öga vakar över dig
Vingbrutna kråka
Min hand finns för dig
Dom stora giriga käftarna
Akta dig för dom
Deras egon domineras
För sin egen vinning skull
Sök dig tillika
Vi bär dig upp
Upp till det fria, upp till det blå
Vingbrutna kråka
Mitt öga vaktar dig
Vingbrutna kråka
Jag finns här för dig
Min jord
Min jord, så härligt att få va på dig
Min jord
Min jord, du ger mig livet så underbart
Min jord
Men ibland är du kall och viner till
Och vad gör det
För det är faktiskt så du är
Min jord
Du kan skifta från kallt till varmt
Min jord
Du brukar smälta barnens glass
Sommar och höst, vinter och vår
Du rullar bara på
Min jord
Du sprider frön i vinden din
Min jord
Du ger mig luften att andas in
En fågel ett berg, en sjö och ditt frö
Du har gjort allt det där för mig
Min jord
Så älskad och underbar
Min jord
Du ger oss livet o allt därtill
Min jord
Frön sprids i vinden
Lilla Röda Öga
Det är en god tid som närmar sig
En god tid som rullar in
Det är när kylan blir varm igen
Och alla fåglar sjunger sånger igen
Men det finns något i mina tankar
Och jag vill inte springa iväg och gömma mig
Kliande kliande lilla öga
Kliande kliande röda öga
Alla barnen leker kurragömma
Hav av färger gör mig hög igen
Och när jag tittar upp på himlen
Passerar alla svalor förbi
Men det finns något i mina tankar
Jag vill inte springa iväg och gömma mig
Kliande kliande lilla öga
Kliande kliande röda öga
Det flyger i vinden
Till mitt lilla röda öga
Kliande kliande lilla öga
En injektion av frihet fast oron är fortfarande kvar.
Kärlekstoner
Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
Barfota, på min rygg
Gräset kittlar
Blå himmel,
blå himmel rinner förbi
När jag ekar kärlekstonerna tillbaka
Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
Rosor når min näsa,
Något nytt växer
I min trädgård
Och i min värld
Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
när jag
Ekar, ekar, ekar
Dem tillbaka
Luften intensiv och söt, när jag andas och smakar
Min söta brummande tjej
surrar av kärlek
Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
när jag ekar dem tillbaka
Min söta brummande tjej
surrar av kärlek
Himlen rinner förbi så euforiskt
Jag sitter ute & dricker mitt kaffe. Årets första varma värme omger allt medans jag skriver det jag ser & upplever .
Vingarnas tid
Två i cirklar flyger dom tätt omkring, upp & ner, ibland höger, ibland någon annanstans.
Årets första ryggtavlor drar förbi och ger mig så mycket färg. Nässelfjärilarna dansar akrobatiskt i vinden.
Då och då kommer något gult flygande, lite vilt och okontrollerat, ofta ensamma men så vackra I sin intensiva citron gula färg, även du en fjäril.
Himlen är ett tak i alla blå. Överallt rör sig siluetter.
Falkar, örnar, glador och massa sjungandes sånglärkor som ger sitt namn sin mening.
Sitter här och väntar in svalorna som varje år brukar anlända kring påsken tillsammans med en ridå av liv.
Gässen är ivriga, ägg tas
Skarvarna nervösa, en havsörn finns runtomkring.
När jag sluter mina ögon förstärks allt ljud, så mycket liv. Fåglar överallt.
Man känner igen dom, så olika, så vackert.
Korpar, blåmesar, lövsångaren och rödhaken som bökar omkring i löven under rosorna.
Havet är i snabb rörelse & det glittrar så stark åt väst men åt öst är det lugnt, tungt och mörkt.
Horisonten är en knivskarp delning i svart, hav mot himlen.
Ibland avtar allt, vinden tar med sig ljud och sus och blåser bort för en stund. Kontrasten blir lite lätt obehaglig men återställs i nästa vindpust.
Solen har kysst min hud, den spänner när jag ler för min katt strök precis förbi. Hans päls glittrar så fint i solens ljus.
Då och då surrar en nyvaken, trött och fin humla förbi, drottningen är den första.
I bokträden framför kämpar även detta år ringduvorna med sitt bo, skatorna iakttar dem tålmodigt, dom gillar ägg.
Högt högt upp i det blå
Vad tittar du på
Högt högt upp i det blå
Vad tittar du på
Sjung för mig med din fina sång
Vinden är varm och luktar så gott
Du har fräknar på din kind
Jag gillar din kind
Sjung för oss med din vackra sång
Högt där uppe i det blå.
Min värld med Er
Ute på landet
Långt bort från allt
Djupt inne i skogen
Är omgiven av liv
Jag stannar upp & blundar en stund
Jag tar ett djup andetag
Andas in & andas ut
In & ut
Till rytmen av moderjord
Här behövs inga ord
Överflödigt med ord
Jag hör deras sånger
Från fåglarna överallt
Deras melodier massera
Mina sinnen så mjukt
Ute på landet så långt bort från allt
Behövs ej så mycket
Lite ro & stillhet
Och jag blir omhändertagen så väl
Inga ord, inga måsten
Här är dom överflödiga, alla yttre begär
Fåglarna som sjunger fyller min själ
Luften jag andas gör mig så hel
Gräset jag går på bär mig så väl
Här är jag på riktigt
Här är jag så hel
Jag bidrar bara med min lilla del
Att se och beundra
Det vackra omkring
Lukta och dofta
Det vinden bär i sin vind
Känna och höra
Det naturen spelar
För mig är det allt jag behöver
Mannen och hans fjädrar
MANNEN OCH HANS FJÄDRAR
En kall vind från sydväst drar in med gråblåa gardiner, fyllda av regn. En kraftfull akvarell målning tar över himlen. Nyanser skiftar som när pigmenten blandas runt med pensel och vatten. Det sker på ett sådant vackert sätt denna tid på året.
Samma man och samma upptrampade stigar.
Hans blod känns kyligare men ändå samma värme, vintern är på väg och det är höst ute.
Genom skogens alla stigar och vrån är han bekant.
Rådjur, vesslor och alla andra djur tar honom som en av deras, dom lyfter blicken och är lugna. Allt fortsätter som vanligt. Ett tempo som bara naturen bestämmer.
Högt högt upp flyger vråken upp. En förlorad faller sakta och mjukt ner. Från marken lyfter han upp den, mannen och hans fjädrar.
Den lugna porlande bäcken flyter vid sidan om. Eldfärgade löv från hösten får vattnet att se ut som flytande lava. Detta hem för så många liv.
Några mesar och grodor tittar på medans stegen passerar förbi.
Doften av fallna löv, mossa och mylla gör hans promenad till ett paradis.
Koltrastens sång ekar genom skogens stråk, han älskar det. Denna förtrollade, melodiska och stämningsfulla sång.
En hård vind slår till i träden och koltrasten flög iväg, lämnade efter sig en svart fjäder.
Han böjer sig ner och sätter sitt knä mot den fuktiga mossan, lyfte upp och beskådade mästerverket.
Den svarta fjäder, mannen och hans fjädrar.
Mitt universum
Förr var det otänkbart och ren galenskap. Idag är det genialiskt. Jag räddade mitt universum från att kollapsa ihop till ett svart hål.
Idag lyser mina stjärnor stärker än någonsin och min fågel flyger fritt. Jag omvandlade toxiner till guld i mina ådror. Jag blev min egen gud utan religösa värderingar. Jag öppnade en magisk ask och släppte in vad naturen gav.
Novembernatt
Novembernatt, Med sin mäktiga himmel
Alla stjärnor lyser starkt
Som lampor till min promenad i den omhändertagande kylan
Ett molnigt krispigt andetag sipprar ut. och sprickorna under mina frusna steg krasar skönt.
Från horisonten dansar centrum i neonljus, men jag,
Jag bara dansar med skuggorna från månen, här ute i det fria tillsammans med vargens yl
Från horisonten Pulserar fotonerna i neon, Kaskader av spektrum fångas i mitt öga
Men jag,
Jag bara dansar med skuggorna från månen, Här i det fria tillsammans med vargens yl.
Jimmy Mikkelsen 