Ord & fotografier.
Samhället darrar, människor klyvs, den delade eran blir större och större. Ett opassande håll för mig att vilja följa. Jag trivs bäst i öppna landskap sjöng han en gång och jag sjunger den ännu, fast med ett litet annat budskap än då,,, kanske!
Jag behöver komma ut från kvävan, maten och julen.. Naturen läker och befriar mig från alla måsten. Vi är packade för en dag i det fria. På kullaberg och Mölle mossa en dimmig mellandag är precis vad vi alla behöver.
Det har varit veckor känns det som… sedan man fick en ordentlig dos av sol. Igår kom den fram och gav oss ljuset vi längtat efter. Runt dammen var det ett gyllene sken som säkert uppskattades av allt levande.
När jag var liten var det rörhönor man såg. Skulle man få syn på en sothöna var det nästintill exotiskt. Idag har det vänt och sothönan är här för att stanna, rörhönan har lämnat över posten. Häftigt är deras läten. Metalliskt och diskant är en nyans av ljud jag skulle kunna säga det låter som. Runt omkring dammen syns de till året om. Jag finner glädje över att kunna följa dessa fåglar på deras resa genom livet just här.
På samma promenader förr. Alltså 183 dagar eller 6 månader sedan så fotograferade jag just dessa bilder kring https://instagram.com/krapperupsslott samt hemma i min trädgård.
Ett fullskaligt krig har brutit ut nere i dödensgrav. En kamp om vem som ska äga ön, den ner sketna ön av ner huggna träd i mitten av dammen. Innan härskade skarvarna med kapten vitbröst som ledare på ön. Nu har de fått lämna över borgen till gråhägern som på senare tid öka sin styrka i antal. Vid sista räkningen kom jag upp till ca 10-12 individer mot 2-3 st förr. Kriget om den ner sketna ön fortsätter och jag dokumenterar detta ivrigt. Gråhägern för övrigt kallar vi Ove då vi tycker namnet passar väl in på denna gråa skrangliga gubbfågel.
Mitt i denna tid när det mesta som finns där ute håller på att förruttna, dra sig tillbaka och invänta de mörka så blommar fågelbordet. Bland frön, nötter och pumpor trängs nu om dagarna en mångfald av olika fåglar. Igår bestämde den större Hackspetten sig för att äga bordet ett tag, grönfinkar, entitor, talgoxar och massa annat smått fick passa på medans den store flög bort ett tag då och då.
Hade det varit en av oss, en människa så hade det bara varit en till i mängden. Så tragiskt fungerar mina tankar för att jag har fått nock. En övermättad hjärna har valt att stänga av den känslomässiga våg av elände som sköljer över en vart man än vänder sig. En apa berör mig mer. Detta konstverk får mig att stanna upp inombords. Den berör mig stark och jag tycker den är vacker. Så vill jag möta konsten.
Oljemålning av https://instagram.com/therese.garbov_konst
Under hela sommaren har vi haft dessa som gäster i nocken på vårt hus. Ett intressant inslag i sommaridyllen. Trodde ikke att jag skulle kunna finna tycke för dessa djur på det sätt jag gjorde. Jag har lärt mig så mycket om dessa coola stora surrande arbetare. Nu har de lämnat oss. Årstiden tog dem. Bålgetingen
Jag gillar att se saker runtomkring mig som jag fascineras av. Hösten är en tid då detta händer när man passerar ytterdörren. Jag stiger ut men in, in i ett färgsprakande konstverk som jag älskar. Jag helt enkelt omsluts av en värld jag gillar och som gör att jag kan glömma eller iaf att jag tänker mindre på, vår värld som den är och hur den är på väg att bli. Jag skräms, inte bara för det är halloween utan för att det är den värld som vi lever vi. Naturen är en drog, en drog som mildrar kroppen för den oro som jag känner för vår värld idag.
Bilderna ovan är tagna runtomkring Kullabygden, kullaberg och Krapperup. Spektrum, färg, skuggor och ljus. När allt levande ger plats för vinterns tyngd ger det upphov till ett skådespel som jag varje år finner en tillfredsställelse att se och vandra i. Doften av förruttnelse bland löven är på något sätt en frisk och god doft. Man vet att snart är luften dagligen krispig och ren. Vintern kommer.
Jimmy Mikkelsen 