Väldigt sällan känns det som man hör hemma. Så har det varit länge för mig, väldigt länge..Finns olika faktorer till varför just den känslan har infunnit sig hos mig. Delvis för det skeva samhället som jag tyckte rycks längre och längre ifrån var det ska vara. Jag gillar när saker är naturligt riktiga, på riktigt. Att nu 38 år gammal få bo och leva så nära naturen är för mig fantastiskt. Symbios när den är som bäst, att vandra ut och känna igen djuren, denna gång rådjuren. Att ge dem ett namn och att få säga hej till dem när jag går förbi. Det gillar jag, det är frihet för mig och mer behövs inte.

• 

• 

• 

• 

Med två dagar av kraftig storm till en mer dämpad afton behagar hela bygden. På dagens sista promenaden med Winston så mötte vi många livliga själar. Fälten ockuperades av rådjuren och träd, buskar och snår av alla olika fåglar. Ikväll kom törnskatan fram, denna gången var det en hanen. Från trädet han satt och gal i satt även en skönsjungande sångare med sin unge. En Dejlig aften till sin ända och jag, lycklig över att ha törnskator kring huset.

• 

• 

• 

• 

Lika sjävklart som nypotatisen på midsommar bordet är bofinkens sång i skogen. När man äntrar skogen är det nästan som att dens signaturmelodi signeras av just bofinken. Har för mig sedan barnsben alltid varit en trygg känsla att höra denna. På något sätt känns skogen hel och frisk när dessa vackra liv sitter här och där och sjunger till varandra.

• 

• 

• 

• 

Villkorslös kärlek, han har det fritt. Bestämmer han sig kan vandra bort för att kanske aldrig komma hem igen, provar Kullabygden själv. För en katt skulle det väl vara det finaste boendet man kan ha. Fin natur, gott om mat och massa katter att stryka omkring med. Men ändå väljer han oss. Kvällarna följer han med oss på promenader, kommer fram och säger hej när vi kommer hem. Kelar, myser, visar att katter är något speciellt. Finna tycke för denna lilla svarta katt är enkelt, älskar han så mycket. Mr Sot.

• 

• 

• 

• 

• 

Klockan hade väl precis rullat över 06;00 och morgonsolen visste sin sak. Vindstilla, varmluft och all fågelsång som fyllde naturen. Från någonstans hörde jag dem komma, det hör man tydligt. Man hör hur vingarna pulserar fram i vinden, än mer speciellt när de kommer så många. Från topparna av Krapperups slottskog kom dem, så mäktigt och praktfullt flög dem ut över fälten i cirkulära stora cirklar för att landa i dammen. Dessa fåglar är visst något speciellt,

Knölsvanen (Cygnus olor)

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det är visst något speciellt med dem, varje år när de dyker upp lite här och där. Märkbart detta år är att jag ser otroligt många gula vallmo, engelsk vallmo. En vandring i Arild eller promenad med hunden spelar ingen roll, vallmo varsom.

• 

• 

• 

• 

• 

Det är som att stiga rakt in i en sagovärld. Skogens trolska gångar under de stora träden gör det magiskt att vandra runt här, när man sedan närmar sig rhododendronen så exploderar spektaklet i en färgbomb, så galet. Igår blev jag så tagen, det kändes verkligen helt overkligt med det överflöd av blommor och färg. Ljuset var exakt igår, perfekt för att skapa en minnesvärd stund. Krapperups slottspark är värt ett besök.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Detta träd skapar ljus som jag sällan skådat. När kvällen närmar sig och solljuset blir dovt och gyllene, då blir trädet ett guldigt palats. Ett palats jag ofta går till och bara är, behövs inget annat än att bara stå där.

• 

• 

• 

• 

Ut kom den och pang sa det. Det tog inte långtid för vår pelargon att blomma upp på nytt igen. Kraftigt grön med fina zonaler och blommor som är rödare än röd. Praktfulla och majestätiska pryder dom nu vår trädgård.

• 

• 

Runt huset på kvällen när solen gassar guld och vinden är lugn dansar pärlemor över hundkexen. Kontrasten blir så vacker och känslan av att just pärlemor dansar blir klart och uppenbart. Förstår att rådjuren väljer platsen här när maten ska intas. Vackert.

•