Påsk i och omkring Krapperup.

Bort från dukat bord, gäster och massa måsten beger vi oss ut. Att fira in Påsken är för mig att fira in våren på riktigt. Denna tid förvandlas allt från dött och vilande till levande och nytt. Värmen och alla färg börjar dominera landskapet istället för den monokroma gråskaliga kyla som varit ett tag. Ser framemot tiden som kommer nu.

Januaris speciella ljus.

Efter veckor av ihärdigt regn, tunga gråa himlar och fuktiga, kolsvarta och kyliga nätter blir allt enklare när dagen förvandlas till strålande sol, klarblå himmel och brännande kinder. Ljuset denna tid på året är underbart, solen ligger lågt över horisonten och reflektera sina strålar på en speciellt sätt. Idag var jag utomhus hela dagen. Väskan var packad med allt jag behövde för att fullfölja och njuta av en soldag. Runt dammen och Möllehässle naturreservat, sen stråket över dem krispiga åkrarna hem.

Den vackra och alltid så nyfikna Rödhaken (Erithacus rubecula)
En plats utan stress

En efterlängtad sol

En stel nacke mjuknar av rörelse. Jag behöver gå och det gjorde jag från morgon till eftermiddag. En underbar vacker dag att få tillbringa min tid i.

Mot eftermiddagen stärktes värmen och solen, ute blev det nästintill helt vindstilla. Runt dammen var det helt fantastiskt.

Ekorren som trotsade regnet.

Allt är grått och vinden piskar runt regnet brutalt. Inget väder som tillför behag och välbefinnande. Jag själv blir oroligt när allt runtomkring är ett blött och vindigt inferno. Ekorren däremot finner lugnet denna dag. Yvig och genomblöt lunkade han fram och tillbaka för att leta mat.

Hur landskapet är i olika ljus.

Att konstnärer förr besökte Kullabygden för att ljuset var så speciellt, det har jag fått berättat och undrat varför. När jag nu bott på bygden under åren så är jag fullt medveten om varför. Ljuset och alla fenomen som syns är helt fantastiskt att se. Jag blir mållös väldigt ofta, häpen över att det mest naturliga är det som alltid levererar det som är vackrast. Naturen är konstens moder.