MANNEN OCH HANS FJÄDRAR

En kall vind från sydväst drar in med gråblåa gardiner, fyllda av regn. En kraftfull akvarell målning tar över himlen. Nyanser skiftar som när pigmenten blandas runt med pensel och vatten. Det sker på ett sådant vackert sätt denna tid på året.

Samma man och samma upptrampade stigar.

Hans blod känns kyligare men ändå samma värme, vintern är på väg och det är höst ute.

Genom skogens alla stigar och vrån är han bekant.

Rådjur, vesslor och alla andra djur tar honom som en av deras, dom lyfter blicken och är lugna. Allt fortsätter som vanligt. Ett tempo som bara naturen bestämmer.

Högt högt upp flyger vråken upp. En förlorad faller sakta och mjukt ner. Från marken lyfter han upp den, mannen och hans fjädrar.

Den lugna porlande bäcken flyter vid sidan om. Eldfärgade löv från hösten får vattnet att se ut som flytande lava. Detta hem för så många liv.

Några mesar och grodor tittar på medans stegen passerar förbi.

Doften av fallna löv, mossa och mylla gör hans promenad till ett paradis.

Koltrastens sång ekar genom skogens stråk, han älskar det. Denna förtrollade, melodiska och stämningsfulla sång.

En hård vind slår till i träden och koltrasten flög iväg, lämnade efter sig en svart fjäder.

Han böjer sig ner och sätter sitt knä mot den fuktiga mossan, lyfte upp och beskådade mästerverket.

Den svarta fjäder, mannen och hans fjädrar.