Som ofta i ett blink är den borta och löven faller överallt, som ett regn av eld.

Solen står lågt, orangefärgat. Det blåa är intensivt mot det orangea. Gässen ekar över bygden mot en klar stjärnhimmel. Det är så friskt när jag fyller mina lungor, ångan pyr ut och skymmer sikten för stjärnhimmelns lyktor. Denna tid innan det kalla monokroma landskapet tar över fylls mina sinen, jag förundras varje dag.

Lunaria, tiden månen tog över kvällarna och solen iakttog.