På ett ärligt och naturligt sätt blir jag tystad, finner ingen anledning till att kämpa emot. Jag behöver bara se, ett paradis för mina sinnen. Alla måsten, alla onödiga saker är borta. Jag behöver bara detta.

Moder jord, på dig jag går.

Mitt inre krossade det yttre, jag behöver inte massa skal för att vara mig själv. Här är jag, precis bara jag

Hur skulle allt detta finnas om inte det fanns en anledning. Blev det bara så här? Det finns inga raka linjer, det finns inget perfekt, i naturen är allt bara sig själv.

Hur kan vädret vara fel? För när dörren öppnas så välkomnas man av ett paradis som gynnas av det. Mina bara fötter njuter när dom möts av fuktigt mjukt gräs på morgonen, av fuktigt mjukt gräs på kvällen. Näktergalen, koltrasten och solnedgången, surrande stora nattfjärilar och inget mer. God Natt.