Jag går och du är alltid den samma fast i olika konstellationer, kall som isen med ett brusande hav som granne eller varm och fuktig, mygg överallt och jag dröper av svett. Jag får en idé av ett mönster från lava på en ung bok eller en lekfull fras från kvinnan i min hand. Du ser mig skratta och gråtande, du läker när du omsluter mig. Gillar melodierna, älskar doften av nytt liv, vitsippornas arom ligger som ett behagligt täcke överallt just nu. På andra sidan är du kal, kall och mörk. Vi gick genom vinternatten hos dig och lystes upp underbart magiskt av månens sken. Jag delar allt med dig.