Jag gillar att se saker runtomkring mig som jag fascineras av. Hösten är en tid då detta händer när man passerar ytterdörren. Jag stiger ut men in, in i ett färgsprakande konstverk som jag älskar. Jag helt enkelt omsluts av en värld jag gillar och som gör att jag kan glömma eller iaf att jag tänker mindre på, vår värld som den är och hur den är på väg att bli. Jag skräms, inte bara för det är halloween utan för att det är den värld som vi lever vi. Naturen är en drog, en drog som mildrar kroppen för den oro som jag känner för vår värld idag.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Bilderna ovan är tagna runtomkring Kullabygden, kullaberg och Krapperup. Spektrum, färg, skuggor och ljus. När allt levande ger plats för vinterns tyngd ger det upphov till ett skådespel som jag varje år finner en tillfredsställelse att se och vandra i. Doften av förruttnelse bland löven är på något sätt en frisk och god doft. Man vet att snart är luften dagligen krispig och ren. Vintern kommer.