Vid ca 6-7 år åldern såg jag den för första gång. Jag hade suttit och tittat på den i fågelböcker och tänkt… tänk om jag får se en sådan på riktigt..Ocj det fick jag. På en rastplats någonstans i Tyskland på väg ner mot Italien satt den i en torr hirskolv. Det jag kommer ihåg var att känslan som infann sig hos mig var som att få se en idol, allt stannade upp och man blev upprymd och darrig. Jag gillar att kunna få den känslan genom att få stiga ut ur min dörr varje dag. Sedans dess har den hållit hårt om tron att vara en favorit bland mina fåglar. Idag satt dem där, två stycken. På lila blommande tistlar utanför trädgården hörde jag dem tydligt, jag stannade upp för jag vet att dem är väldigt skygga för människor. Men dessa var väl för hungriga för att rädslan skulle ta övertaget och låta dem fly. Jag älskar verkligen dessa fåglar, Steglitsen.